Stadsbyggnad

Vauban-en hållbar stadsdel i Freiburg, TysklandText: Cathrine Bülow. En grön stadsplanering värnar stadens grönytor eftersom de är viktiga för stadens biologiska liv, för stadsodling, rekreation, lek och andra ekosystemtjänster. Centralt i en hållbar stad är också att satsa på hållbara energi- och trafiklösningar med förnyelsebara energikällor som biobränslekraftverk och storskaliga solcellssatsningar. Människor och cyklar bör ges mycket plats medan bilar och motorleder begränsas. En hållbar stad har skarpa gränser mot omlandet. Istället för att staden tillåts breda ut sig( s.k urban sprawl)  med glesbyggda industri- kontorsområden och renodlade bostadsområden i ytterkanterna integreras dessa funktioner i en förhållande tät stad. Skarpa gränser för staden innebär kortare avstånd till omgivande landsbygd där både rekretaion och  ytor för livmedelsförsörjning finns. Stadsnära åkermark ska användas för odling och inte exploateras med bostäder.

Trafikbuller, avgaser, trängsel, stress och avsaknad av natur gör att vissa tänker på staden som antitesen till allt vad hållbarhet heter. Många ekologiskt medvetna människor tänker sig istället det idealiska boendet som en ekoby på landet med odling, ekologiska hus och naturen inpå knuten. Men det finns ekologiska fördelar också med en urban miljö. Tätheten gör det lättare att nytta energi och andra resurser på ett effektivt sätt. Transportbehovet minskar när människor bor närmare varandra och man kan lättare använda kollektiva transportmedel.

Men om staden ska bli en människovänlig och ekologiskt hållbar livsmiljö krävs en medveten grön stadsplanering och en radikal omställningsstrategi bort från; fossilberoende transportmedel och motorvägsplanering, stadsutglesning, funktionsseparering, exploatering av värdefulla grönytor och ohållbara byggprojekt. Stadens behov av omlandet för matproduktion kräver mycket transporter och innebär en stor sårbarhet. Den bör minska till förmån för större grad av självförsörjning av livsmedel i och runt staden.

Hållbara transport och energilösningar

Vad ska vi då ställa om till? En hållbar stad kräver hållbara transport och energilösningar. I grunden krävs en fysisk planering som underlättar för fotgångare och cyklister att ta sig fram- en funktionsintegrerad och relativt tät stadsbyggnad där det mesta ligger på bekvämt avstånd underlättar detta. Bilfria zoner, bilpooler och stöd för biogas- och elbilar är andra åtgärder för att få angripa trafikproblemen på olika nivåer.

Energin ska givetvis vara grön och kan innefatta allt från fjärrvärmeverk som drivs med biobränsle till storskaliga satsningar på solceller och gröna närvärmeverk i bostadsområden.

Grönskande städer

En hållbar stad måste också rymma en ansenlig mängd grönyta för odling, lek, rekreation,  boplats åt stadens växter och djur. Det kan handla om allt från stora stadsparker till  stadsbondgårdar (som man skulle se vilja mer av) innergårdar med växtlighet och gröna tak.  Inte minst är det viktigt med gröna kilar som står i kontakt med omgivande natur och därmed  utgör spridningskorridorer för växter och djur men även som grönstråk för människor som kan  ta sig ut i naturen utan att hindras av barriärer som motorvägar eller bebyggelse.

Grönytorna är viktiga både för människors välmående och för upprätthållande av olika ekosystemtjänster som biologisk mångfald, luftrening, vinddämpning mm. Vi borde i betydligt större omfattning också odla i och omkring städerna för att minska beroendet av omvärlden som innebär mycket transporter och en stor distans mellan producenter och konsumenter.

Goda exempel

Stadsdelen Vauban i tyska Freiburg lyfts ofta fram som gott exempel

Det finns faktiskt en del goda exempel på grönt stadsbyggande i Europa. Speciellt känt i detta sammanhang är den sydtyska staden Freiburg med stadsdelen Vauban men även flera tyska och holländska städer och stadsdelar utgör vallfartsorter för miljöintresserade arkitekter och stadsplanerare. Vad kännetecknar då dessa gröna städer? Det mest påfallande är att de inte är skapade för privatbilism. De bilfria ytorna är stora. Städerna är planerade för att man lätt ska kunna ta sig fram till fots och cykel.

För att detta ska möjliggöras är städerna ofta relativt täta. Service och funktioner finns samlade på en liten yta istället för att ligga utspridda. Man tillämpar funktionsintegrering istället för funktionsseparering som dessvärre präglat våra städer under lång tid. Istället för att bygga specifika handelsområden, kontors och bostadsområden blandas dessa funktioner. Det kan t.ex. innebära att det i husens bottenvåningar inte får byggas bostäder utan att det måste vara verksamheter och publika lokaler där. Fotgängarzoner och cykelbanor är väl tilltagna. Speciella cykelgarage finns. Husen är energieffektiva och uppförda i hållbara material, med förnyelsebara energilösningar som solceller och solfångare. Även en kompakt stad kan ( och bör) rymma plats för grönska, i form av väl tilltagna grönområden, gröna gårdar och tak. Grönytor är viktiga både för människors välmående och för upprätthållande av andra ekosystemtjänster som biologisk mångfald, luftrening, vinddämpning mm. Vi bör i större omfattning odla i och omkring städerna för att minska beroendet av omvärlden som innebär transporter och en distans mellan producenter och konsumenter.

Vadstena -en stad där nybebyggelsen planerats med stor miljöhänsyn

Vadstena -en stad där nybebyggelsen planerats med stor miljöhänsyn

 

 

 

 

 

 

 

Täthetsfrågan

Frågan om täthet är omdiskuterad bland stadsplanerare idag. Förtätning har blivit något av ett mantra. Under förevändningen att man ska bygga stadsmässigt förtätas nära nog varenda grön fläck i storstäderna och dess närförorter. Man vill höja exploateringstalen i förorterna och det påstås ofta att förorternas attraktivitet ökar genom att de görs mer urbana. Frågan är om detta alltid stämmer. En förtätning kan såväl förbättra som försämra kvaliteten på en viss plats. Bygger man bort höga naturvärden, en fin utsikt eller andra värden är det säkerligen en försämring men på en övergiven mellanrumsplats kan det innebära innebära en försköning och öka tryggheten i området. Det finns knappast något generellt svar på om förtätning är bra eller dåligt utan en analys av den specifika platsen krävs alltid. Vid nybyggnationer idag utgår man ofta från stenstadens innerstadsbebyggelse som förebild men man blåser upp skalan på husen vilket gör att det byggs täta kvarter med höga hus. Dessa byggnationer har kritiserats för att bli mörka och otrivsamma. En slags upprepning av miljonprogrammet i modern tappning menar vissa.