Renovering-allmänt

Trähus gamla hus byggnadsvårdText och bild: Cathrine Bülow. Ha respekt för den ursprungliga arkitekturen. Gamla hus är en viktig del av vår historia, så vanställ dem inte vid ombyggnation. Avänd sunda och naturliga byggmaterial vid renoveringen.

Se upp med farliga rivningmaterial som till exempel kan innehålla asbest och bly. Återanvänd fungerande byggnadsdelar och beakta byggnadsfysikaliska principer så slipper problem med fukt och mögel vid t.ex. en tilläggsisolering.

Renoveringshysterins dagar är lyckligtvis förbi. Idag inser vi det vansinniga i att skövla vår historia i byggd form, men också vilket resursslöseri det innebär att riva fungerande byggnader för att bygga nytt. Tyvärr görs fortfarande många dåliga ombyggnationer där äldre hus vanställs genom att t.ex. gedigna trädörrar byts ut mot metalldörrar, vackra spröjsade fönster ersätts av moderna klumpiga fönster o.s.v. Man tar inte heller alltid hänsyn till elementära ”byggnadsfysikaliska lagar”, och får därför problem med t.ex. fukt, mögel och sprickbildningar i husets fasad.Ur en bebyggelseantikvarisk synvinkel är även användningen av tidstypiska material viktig. Det sammanfaller i regel med vad som anses vara sunda byggmaterial.

Byggnadsekologiskt sett handlar renoveringar av äldre hus om fyra saker:

  1. Att handskas rätt med miljö- och hälsovådligt rivningsmaterial. Se upp med farliga beståndsdelar i huset som asbesthaltiga byggmaterial (se sjuka hus — asbest) eller blyhaltiga fönster, färger, rör, kondensatorer med PCB o.s.v. Sanering skall utföras av en fackkunnig person och materialet skall omhändertas som miljöfarligt avfall.
  2. Att inte låta material som kan återanvändas förfaras, till exempel gamla fönster, dörrar, köksskåp, beslag och tegelstenar.
  3. Att använda sunda och naturliga byggmaterial vid ombyggnationen. Tyvärr fins det många exempel på motsatsen. Gamla hus byggda i naturmaterial har ofta försetts med plastmattor, spånskivor och andra giftiga och emitterande byggmaterial.
  4. Att ha kunskap om och ta hänsyn till byggnadsfysikaliska principer så att man t.ex. kan få en bättre värmeisolering utan problem med fukt (eller att husets ursprungliga estetik och uttryck förstörs).

I Sverige består 57 % av byggnadsbeståndet av hus byggda efter 1960. Således är det inte alltid byggnadsantikvariska aspekter som är aktuella vid renoveringen — även om dessa i vissa fall även kan gälla moderna hus. De ekologiska, byggnadsfysikaliska och även estetiska aspekterna är dock alltid aktuella — oavsett husets ålder. Till exempel står många av våra miljonprogramsområden inför omfattande renoveringsbehov, där mycket kan göras för att öka dessa områden attraktivitet och miljövänlighet. Till stor del har vi att förhålla oss till ett redan befintligt byggnadsbestånd och göra det bästa av detta — även om man kan ha synpunkter på grundutförandet. Sedan 70-talet har ombyggnad och förnyelse utav äldre hus fått en allt större omfattning. 1983 infördes ”ROT-programmet” (reparation, ombyggnad och tillbyggnad), som gav ökat statligt stöd till sådan verksamhet. Senare har flera riktade bidrag utformats för bland annat värmeisolering, miljösanering och energibesparande åtgärder.

Se upp med giftiga byggmaterial

Generellt bor man relativt sunt i ett hus byggt före 40-talet. Det var först under efterkrigstiden som marknaden översvämmades av syntetmaterial och nya byggprodukter som tätningsskum, asbest, plaster och giftiga färger och limmer m.m. Såklart kan även äldre hus ha försetts med dessa olämpliga byggmaterial i ett senare skede. Vid renovering kan det därför vara angeläget att avlägsna olämpliga byggmaterial, men det gäller att se upp så att man inte utsätter sig själv eller omgivningen för fara då man t.ex. river ut asbestvinylgolv, avlägsnar eternitplattor eller slipar gamla fönsterkarmar målade med blyhaltig färg. Se sjuka hus/byggifter för att bättre kunna identifiera sådana faror. Vid osäkerhet, genomför en besiktning av huset. Se till att en fackkunnig person genomför saneringen och att materialet sedan omhändertas som miljöfarligt avfall.

Använd naturmaterial

De nya material man bygger in ska självfallet vara sunda och naturliga. Naturmaterial harmoniserar också bättre med äldre hus och i regel får man mindre byggfysikaliska problem.

Använd tidstypiska material — återanvänd material och byggnadsdetaljer

Ett annat vanligt renoveringsfel är att man förvanskar husets utseende genom att använda moderna byggmaterial som inte samspelar med husets ursprungliga estetik. Många gamla vackra ekdörrar har till exempel avlägsnats och slängts på soptippen för att ersättas av fula metalldörrar med kortare livslängd. Detta är ett enormt resursslöseri och bidrar till en förfulning av vår bebyggelsemiljö. Ett annat vanligt förekommande fenomen är att hus förvanskas med pseudohistoriskt kitsch, som t.ex. falska fönsterspröjsar som klistras på, små fönsterrutor som skall se blyinfattade ut och med förtjockningar i mitten där sådana inte hör hemma osv. Det som förstör husets estetik sammanfaller ofta med det som är byggnadsekologiskt osunt. Ofta är de kitschiga materialen gjorda i konstmaterial eller i energislukande metaller, till exempel stuckaturer i plast, dörrar och fönster av aluminium.

Idag finns en andrahandsmarknad för byggnadsvårdsartiklar och återanvänt byggnadsmaterial. Gamla tegelpannor, spegeldörrar och vackra gjutjärnsfönster är verkliga kulturskatter och prydnader för husen. Men även material som gamla tegelstenar eller tegelpannor är värdefulla att bevara och återanvända. Det är resurssparande och har dessutom en patina som kan bidra till skönhet även i ett modernt eller nybyggt hus.

Vanliga renoveringsfel

Principiellt bör man undvika ingrepp i husets stomme. Renoveringskostnaden ökar då kraftigt. Vidare bör man försöka behålla husets ursprungliga mått och proportioner. När äldre hus renoveras enbart utifrån de boendes behov brukar resultatet ofta bli misslyckat ur estetiskt perspektiv. Det kan gälla gamla timrade hus där man slår upp nya stora fönster för att få mer ljus i rummet. Även de små fönstren hade kunnat ge ett behagligt ljus, kanske mer behagligt än från väldiga glasväggar.

Det är också mycket viktigt att renoveringarna utförs fackmannamässigt. Många byggskador uppstår i samband med renoveringar. Några exempel på sådana är skador på putsade fasader i samband med tilläggsisolering som gjorts på husets insida, med avkylning av fasaden och vittringsskada på putsen som följd. Andra exempel är renovering av platta tak som snart åter blivit otäta, mögelproblem i samband med isoleringar av källare och vindar eller utbyte av gamla englasfönster med täta isolerande flerglasfönster.

Några exempel på renoveringsfel

Det är vanligt att man råkar ut för problem i samband med ombyggnation på grund av att man inte tagit hänsyn till byggnadsfysikaliska grundregler. Det vanligaste gäller kunskap om fuktvandring. Några exempel på detta följer nedan:

  • Ett korsvirkeshus har försetts med ett fasadmaterial, till exempel plåt eller eternit, utan en ventilerande luftspalt bakom — snabbt skadas korsvirkesträet obotligt av den kvarstående fukten.
  • En källare har isoleras från insidan med mineralull eller skumplast och diffussionspärr. Avdunstningen fungerar inte längre och huset drabbas av fuktskador.
  • En källaryttermur har målats med en tät betongfärg eller putsats med en tät puts. Fuktvandringen inifrån fungerar därmed inte längre, fuktskador uppstår.
  • Ett putsat hus förses med tilläggsisolering från insidan. Fasaden blir avkyld med medföljande sprickbildning.

Ett annat vanligt problem är att man inte tar hänsyn till byggmaterials behov av rörelse — vilket kan leda till sättningsskador, sprickbildningar m.m. Några exempel:

  • Ett äldre trähus har tätats och isolerats. För att få det dragtätt runt fönstren har man sprutat in fogskum i gliporna. Träet har nu ingen rörelsemån och spricker eller bågnar istället. Dessutom avges giftiga emissioner från fogskummet!
  • En vind har tilläggsisolerats. Man får problem med fuktvandringen. Den fuktmättade varma luften stannar nu kvar på vinden och börjar så småningom fuktsätta materialen och kan orsaka mögel.

Värmeisolering utan vanställda fasader eller fuktproblem

Om fasaden inte i sig är byggnadshistoriskt värdefull, är det enklast och mest byggnadsfysikaliskt korrekta att sätta isoleringen på utsidan. Det tillåter en fuktvandring inifrån och ut samt dessutom en värmemagasinering inifrån om man har att göra med en tung, massiv konstruktion, exempelvis en tegel- eller timmervägg. Vad som här kan bli ett estetiskt problem är att fönstren hamnar långt in i  fasaden. En lösning kan vara att förse huset med dubbla fönsterrutor som ju i sig är en värmebesparande åtgärd. Det nya fönstret kommer då att hamna i fasadlivet medan det gamla sitter en bit in.

Tilläggsisolering av hus med värdefulla fasader

På ett hus med en värdefull fasad, till exempel ett vackert handbilat timmerhus, ett putsat hus med jugendornament eller ett korsvirkeshus, kan man inte sätta isoleringen på utsidan, vilket annars är att föredra. Huset skulle då behöva isoleras på insidan, men det man vinner på en ökad värmeisolering förloras på en minskad värmemagasinering, då värmen som alstras i huset inte längre kan tränga in i ytterväggen. Kanske räcker det att vindtäta huset inifrån. Det finns till exempel en tysk produkt som är en värmeisolerande och vindtätande massa i naturmaterial, bestående av lera, halm, kork och kiselgur — speciellt avsedd för korsvirkeshus. Blandningen kan sprutas på i tunna lager eller påföras i tjocka skikt. Det konventionella alternativet hade i värsta fall varit ett giftigt fogskum, vilket dessutom varit byggnadsfysikaliskt fel efter som det inte tillåter några materialrörelser. Den tyska ekobyggprodukten kan även användas för att isolera hela väggen. Den har dessutom fuktreglerande egenskaper och kräver då inget fuktspärr — vilket hade kunnat ställa till med kondensproblem i väggarna. Ett ännu enklare alternativ är helt enkelt att lerputsa väggen för att få den dragtät. Om väggen verkligen behöver en isolering funkar blandningen till eller man kan använda träfiberplattor, hampa- eller linullsmattor utan behov av någon fuktspärr.

Tilläggsisolering ofta en överskattad energibesparing

Ibland missbedöms nyttan med tilläggsisoleringar av gamla hus. Undersökningar har visat att det i vissa fall kan vara den energibesparande åtgärden som ger minst för pengarna. Att få husen någorlunda vindtäta kan många gånger var en nog så viktig, och kanske tillräcklig, åtgärd. Äldre byggnader har ofta så många värmeavledande delar att nyttan av en isolering inte alltid blir så stor som man tänkt sig — speciellt inte om isoleringen av hänsyn till fasaden måste sättas på insidan och väggens eventuella värmemagasinerande egenskaper försvinner.

Låt oss nu säga att man ändå kommit fram till att man vill värmeisolera ett korsvirkeshus från insidan. Man kan låta då låta bygga en separat innervägg av till exempel lättbetong, kalksandsten eller något annat sunt konstruktionsmaterial. Den är inte estetiskt störande och medför inte att ytterväggarnas bärande funktion påverkas. Sedan kan man antingen ha en luftspalt mellan de båda väggarna så att kondensfukt som kommit in i ytterväggen kan avlägsnas, eller fylla hålrummet med miljövänlig isolering som perlit, träfiber-, lin- eller hampaplattor vilket är lämpligt både för murade hus, korsvirkeshus och trähus.