Stenhus – Allmänt

Skärmklipp-stenhusText och bild: Cathrine Bülow. Bärande murverk, massiva stenhus, har traditionellt varit den dominerande byggnadskonstruktionen i våra städer – såväl i form av äldre tiders massiva tegelhus som i funkishusens lättbetong- och lättklinkerkonstruktioner. Senare övergavs de bärande murverken till förmån för gjuten betong och lättbyggnadstekniker. Tegel reducerades till ett fasadmaterial.

Men åter har man nu fått upp ögonen för det bärande murverkets många fördelar och en rad byggprojekt i massivteknik har genomförts i landet de senaste åren. Framför allt har man byggt i lättbetong men även i tegel och lättklinker. Tekniken ger sunda och hållbara hus med lång livslängd. Stenhusets tunga stommar är värmemagasinerande och klimatutjämnade. Väggarna får inga köldbryggor och drabbas inte av mögel. Underhållskostnaderna är låga och murarna vackra. Med nya produkter som porlättbetong, Porothermtegel och lättkalksandsten kan massivväggarna få bra värmevärden. Murkonstruktioner med isolering, t.ex. kanalmurar, är en annan lösning för att klara dagens krav på värmeeffektivitet.Renässans för massiva stenhus

Bärande murverk har under de senaste decennierna varit en relativt ovanlig företeelse i Sverige där inte minst tegel har reducerats till ett fasadmaterial. Men nu har man åter börjat få upp ögonen för det bärande murverkets många fördelar. Stenhustrenden har varit tydligast i Skåne där det bl.a. har byggts skolor i murade stommar under de senaste åren.

Bärande murverk ger:

  • Sunda och hållbara hus som inte möglar.
  • Miljöfördelar, som t.ex. lång livslängd, energifördelar med värmemagasinerande tung stomme och återbruks- eller återvinningsaspekter.
  • Låga underhållskostnader.
  • Vackra murar. Bra samspel med äldre hus.
  • God ljudisolering
  • Fukttåliga badrum som kan konstrueras utan fuktspärrar.

Naturligtvis finns det också nackdelar med stenhus i förhållande till trähus och lätta konstruktioner:

  • Byggandet tar i regel längre tid.
  • Det finns färre färdiga byggelement att köpa.
  • Huset har en hög fukthalt den första tiden.
  • Byggmaterialen kräver hög energiåtgång vid tillverkning.
  • Kostnaderna för om- och tillbyggnad är högre.

Motsträvig byggbransch

Byggnadsentreprenörer och konstruktörer är ofta motvilliga till att använda murverk som bärande konstruktioner och håller istället fast vid betong-, trä- eller stålstommar samt prefabricerat byggande, trots att detta ofta uppvisar sämre kvalitet.

I ett försök att i designen distansera sig från ”kranbansteknik” har man på senare år försökt  bygga betong-, trä- eller stålbyggnader som ska ge sken av att vara tegelhus. Teglet har här ingen bärande funktion utan är bara en ”fasadtapet”. Husen är kulissartade och de tekniska lösningarna för att åstadkomma detta är ofta krystade.

Bärande murverk innebär hantverksmässigt byggande

Det nyvaknade intresset för bärande murverk märks framför allt bland arkitekter — som en reaktion mot kulissbyggandet. Det innebär ett viktigt ställningstagande för hantverksmässighet i byggproduktionen, något som går stick i stäv med den funktionalistiska programförklaringen som präglat byggbranschen i så många år.

Olika typer av murkonstruktioner

Massiva stenväggar

Den traditionella stenväggen bestod av massivt tegel rakt igenom. Konstruktionen har ibland kallats ”byggnadsteknikens höjdpunkt”. Kvaliteterna ligger i robusthet och driftsäkerhet. Inte mycket kan gå snett vid uppförandet. Inga plaster, limmer, köldbryggor eller andra konstigheter förekommer i väggarna. Om väggen putsas blir den dessutom mycket tät.

Några av den massiva tegelmurens fördelar är:

  • stor lastkapacitet
  • täthet mot regngenomslag
  • lufttäthet (däremot var denna väggtyp inte diffusionstät)
  • enkla anslutningar mot andra byggnadsdelar, som t.ex. fönster
  • låga underhållskostnader
  • goda åldringsegenskaper
  • inga dilatationsfogar, kramlor eller armering krävs
  • komfortabel inomhusmiljö, särskilt beträffande övertemperaturer sommartid
  • god värmemagasineringsförmåga

Men den massivväggen har också nackdelar (framför allt gäller detta tegelmurar), som:

  • dålig värmeisoleringsförmåga
  • stor materialåtgång

Under de senaste åren har massiva ytterväggar av tegel återkommit, framförallt i en del skolbyggnationer. Här har den inre delen utförts i lättegel, d.v.s. tegel med särskilt låg densitet och därigenom bättre värmeisoleringsegenskaper. I skolor alstras mycket värme som magasineras i de tunga väggarna.

Porothermtegel och porlättbetong ger massivväggen bättre värmevärden

Med dagens krav på energieffektivitet måste det ändå anses tveksamt att konstruera en massiv tegelvägg i konventionellt tegel. Men en ny typ av tegelsten, porothermtegel, finns nu i Sverige. Stenen består av naturligt tegel men med många små luftkanaler som ger stenen en hög isolerande förmåga (U-värde 0,25). Porothermstenen är ett känt och testat material sedan många år tillbaka på kontinenten. Läs mer under tegel.

Lättbetong ger bättre värmevärden än tegel. Speciellt om den nyligen utvecklade porlättbetongen används. Porlättbetongen innehåller betydligt fler luftporer än vanlig lättbetong. Materialet lämpar sig väl för massiva konstruktioner och ger ett U-värde ner till 0,11, vilket innebär att man kan bygga passivhus med blocken utan att någon ytterligare isolering behövs. Läs mer under lättbetong.

De flesta bärande murverk som byggts på senare år har uppförts i lättbetong. Ett exempel är sjökvarteren i Vadstena där det kommunala bostadsbolaget lät uppföra hus med massiva lättbetongväggar då man ville ha en sund konstruktion utan plaster och konstigheter i väggarna. En fördel med massiva stenkonstruktioner är att man inte behöver någon fuktspärr (primers/fästmassa) i badrummet.  Läs mer under badrum.

Murad massivvägg av jätteblock i lättkalksandsten

Ett annat intressant material för bärande murverk är lättkalksandsten.Stenen kräver inte någon tilläggsisolering och har samma egenskaper som lättbetong, men med den fördelen att det inte är cement som är bindemedel utan den miljövänligare kalken.

Lättkalksandstenen finns som jätteblock där tre block på höjden ger ett våningsplan. Det ger ett sunt, snabbt, varmt och billigt bygge. Förvånansvärt nog är materialet, trots de förträffliga egenskaperna, än så länge relativt okänt i Sverige men förekommer i bl.a. Tyskland.

Massiva lättklinkerväggar

Lättklinkerväggar har mindre värmemotstånd och används därför mest i byggnader utan energihushållningskrav. I kombination med andra energisparåtgärder, som t.ex. att effektivt tillvarata solinstrålning, kan det dock möjligen användas även bostadsändamål.

Lättbetong, lättklinker och lättkalksandsten lämpar sig naturligtvis även för bakmurar i kombination med t.ex. fasadmur av tegel.

Murade väggar med isolering

En murad yttervägg av tegel kompletteras normalt med värmeisolering idag. Den uppenbara fördelen är naturligtvis bättre värmevärden. Dock följer också ett antal nackdelar, bl.a. en minskad lastkapacitet. Skalmur, diafragmamur och konterforvägg är olika murkonstruktioner med isolering.

Skalmur/kanalmur

I de flesta byggnader med bärande tegelmurar som uppförts de senaste åren har ytterväggarna utförts som så kallade kanalmurar/skalmurar. Denna väggtyp består av en inre och en yttre tegelmur, vardera i regel med tjockleken 120 mm (”halv sten”), med den inre muren som bärande och den yttre kopplad till den inre genom stålkramlor. Kanalen mellan murarna isoleras lämpligen med cellglas (hasopor), lecakulor eller perlit, som har bättre miljöprestanda än mineralull. Murade väggar bör för övrigt uteslutande bestå av oorganiska material, vilket t.ex. gör cellulosaisolering olämpligt. Läs mer under isolering.

Införandet av ett isolerande skikt innebär en del tekniska komplikationer, jämfört med den massiva tegelväggen.

  • Murens förmåga att bära laster minskar radikalt, vilket lett till användning av cementrikare bruk.
  • Ett annat problem är att när den yttre muren byggs efter den inre, riskerar man vid långvariga slagregn att vatten tränger in i den förstnämnda genom bristfälligt utfyllda stötfogar. Därför tvingas man föra in artfrämmande företeelser i murverket, som vattenutledande plåtar över fönsteröppningar och öppna stötfogar vid sockelanslutningar.
  • Anslutningar mot andra byggnadsdelar, t.ex. fönster och dörrar, blir mer komplicerade.
  • Någon av murytorna bör slammas eller putsas för att säkerställa att väggen blir lufttät. Detta är viktigt med tanke på komfort, sunda husaspekter och energihushållning.
  • Vertikala dilatationsfogar behövs i den yttre muren.
  • Risken för regngenomslag ökar vid bygge av skalmur. Den minskas bäst genom att den yttre muren uppförs först och sedan tunnputsas på insidan (även om detta strider mot en önskan att få upp den bärande stommen så fort som möjligt).

Diafragmamur

Diafragmamur är en isolerad kanalmur där man styvat upp den bärande muren och förbättrat lastkapaciteten, vilket är viktigt åtminstone för flerplansbyggnader. Detta sker genom att man murar ihop den inre och yttre muren med bindare på t.ex. 1 000 mm avstånd till en diafragmamur. Bindarna innebär visserligen att energiflödet genom väggen ökar, men detta kan kompenseras genom att man ökar vägg- och isolertjockleken.

Konterforvägg

Ett annat alternativ att öka bärförmågan, utan att öka materialförbrukningen jämfört med kanalmuren nämnvärt, är att mura den bärande muren med förstyvningar, så kallad konterforvägg. Diafragmamuren och konterforväggen har betydande värmekapacitet och kan ges god värmeisoleringsförmåga, två egenskaper som är positiva ur energisynpunkt. Alternativen gör det också möjligt att blanda mer kalk i murbruket i stället för mer cement, vilket förbygger sprickbildning i fogarna.

Mur med isolerande skikt

Ett alternativ för att få en mer energieffektiv murad vägg är att uppföra en enkel mur och sedan fästa isolering på den. Isoleringen ska sättas på utsidan. Annars isolerar man bort murens värmemagasinerande förmåga. Att hitta en miljövänlig, mineralisk skivisolering som tål väder och vind kan vara svårt. För att skydda isoleringsmaterialet mot vittring måste det förses med en skyddande putsyta eller en fasadbeklädnad av tegel eller trä. Avstå från aluminium och PVC-fasader.

Fasadmaterialet kan sättas direkt mot väggen eller med en 4 cm luftspalt mellan mur och isolerskiktet.  Ett problem med fasadupphängning är dess förankring. Vanligtvis består fästena av metallupphängningar. Dessa bildar köldbryggor där värmen läcker ut.

Murväggar med isolering har större sprickrisk men det går att förebygga

Isolerskikt och användandet av cementrikare bruk gör att moderna fasadmurar löper större risk att spricka på grund av temperaturrörelser än den traditionella massiva tegelväggen. Genom att föra in dilatationsfogar med ett avstånd på maximalt ca 15 m reduceras risken.

Risken för sprickor i murverk minskas också med ökad kalkhalt i bruket. Redan vid ca 50 % kalk som bindemedel (vilket kan erhållas med så kallat C-bruk) torde eventuella sprickor följa bruksfogarna.

Förnyelse och utveckling av murade konstruktioner

Bärande murverk har genom en rad projekt återetablerats i den svenska byggbranschen under senare år. Det öppnar möjligheter för utveckling och förnyelse av denna traditionella byggnadsteknik. Mycket kunskap finns att hämta inom byggnadsvården, där en obruten tradition inom murat byggande behållits trots att murarhantverket i övrigt placerats på undantag.

På Lunds tekniska högskola pågår nu ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt, ”Murverk i byggsystem”, vid Avdelningen för konstruktionsteknik i syfte att höja kunskapen om denna konstruktionstyp.

Källor/läs mer

Moderna murade småhus — teknisk utformning, Avdelningen för konstruktionsteknik, Lunds tekniska högskola

Konkurrenskraftigt murverksbyggande, Svenska byggbranschens utvecklingsfond

Tegelinformation.se, Kalk- og Teglverksforeningen