Plåt

Text: Cathrine Bülow. Plåt kräver mycket energi vid framställningen och farliga ämnen avges vid bearbetning och smältning av metallen. Då man använder tunn plåt blir ändå energiåtgången måttlig per m² material. Korrosion äger lätt rum om man kombinerar olika metaller felaktigt.

Kopparplåt har miljömässiga nackdelar.Ren koppar är visserligen inte giftig men kopparjoner i vatten kan skada spädbarn. Koppartak är dock mycket beständiga Zinkplåt likaså, men i framställningsprocessen bildas många farliga ämnen. Zink är dock föga giftigt för människor. Aluminiumplåt rekommenderas inte — under produktionen åtgår stora mängder energi och giftiga fluorföreningar och slam bildas.

Stålplåt kräver minst energi vid framställningen. Trots att plåttaken själva bildar ett korrosionsskyddande skikt förses de ofta med en plastyta, ofta av miljövidrig PVC. Andra plastskikt (polyester och akrylater) är inte lika miljöskadliga men ändå onödiga att använda. Koppar- och zinktak erhåller naturligt en skyddande beläggning (ärg) och stålplåt kan målas med linolja eller linoljefärg.