Grunden

Text och bild: Cathrine Bülow. En sund grund är förutsättningen för ett friskt hus. Grundens uppgift är att bära upp byggnaden, hålla fukt och radon borta och att bidra till husets isolering. Grundläggningen ska utgå från tomtens förutsättningar och leda till så små ingrepp i naturmiljön som möjligt. Planera efter nivåkurvorna istället för att spränga bort miljontals år gamla berg.

Det finns i princip fyra grundläggningsmetoder: källare, krypgrund, platta på mark och plintgrund. Plintgrunden medför minst ingrepp på marken. Ur energisynvinkel är platta på mark att föredra. Att bygga källare är oftast omotiverat men följer mer eller mindre på köpet med ett suterränghus.

Alla typer av grundläggning har historiskt råkat ut för fuktproblem. På grund av detta har grundläggningsmetoderna modifierats och förbättrats under senare år. Det är ytterst viktigt att källaren fuktskyddas noga. Avstå från cellplast i grunden, ett relativt obeprövat material. Dessutom miljöovänligt och med med dåliga fuktegenskaper. Använd istället cellglas, hasopor. Blåmusselskal är också ett alternativ, som används mycket i danskt ekobyggande

Krypgrund/ torpargrund

Torpargrund

Krypgrunden, och dess föregångare torpargrunden, var vanlig i äldre hus. Torpargrunden var en enkel grundläggning bestående av en grundmur av natursten och en stenkonstruktion för att ta upp lasten av murstocken med tillhörande spis eller eldstad. Bjälklaget isolerades med sågspån, kutterspån, torr mossa, sand eller gamla tidningar. Grundbotten liksom grundmuren (mullbänken) isolerades ofta med torv eller liknande material. Som fuktspärr mellan syllar och grundmur användes näver.

Torpargrunden fungerade traditionellt sett bra. Det berodde på att man hade lite eller ingen isolering i golvbjälklaget vilket gjorde att värmen från bostaden läckte ner i grunden och värmde upp den. Golven var inte varma men i gengäld slapp man problem med fukt och mögel. Även murstocken hjälpte till att hålla grunden varm och torkade ut eventuell fukt.

Krypgrund

Krypgrunder av senare datum har däremot fungerat sämre. Det beror på att den kallmurade stenläggningen kom att ersättas av täta, gedigna murar tillexempel av lättbetongblock samt att vi under 70-talets oljekris började tilläggsisolera. Dessa insatser sänkte temperaturen i krypgrunden och kondens och fukt kunde lätt uppstå när den varma inneluften inte längre kunde värma upp krypgrunden.

Fuktförebyggande åtgärder i krypgrunden

För att förhindra fuktproblem i krypgrunden problem isolerar man numera marken och en ångspärr läggs ut för att utestänga markfukten. Det är också viktigt att organiska material i kryputrymmet undviks.  Undersidan av golvbjälklaget bör bestå av fukttåligt material, t.ex. cellglasskivor eller träullscement.

Ett nygammalt satt att utföra krypgrunder är att ventilera dem med inomhusluft istället för utomhusluft. Lösningen kallas för varm krypgrund och bygger på att kryputrymmet isoleras mot marken och åt sidorna. Det finns dels varmgrunder som aktivt ventileras med frånluften, dels grunda varmgrunder där luften i luftspalten under golvet står i kontakt med inomhusluften via små springor och otätheter. Golvet är då oisolerat och luftspalten under golvet i grundkonstruktionen har samma temperatur som inomhusluften.

Platta på mark

Platta på mark är en typ av grundläggning som blev vanlig under 60- och 70-talet. Den isolerades förr ovanpå betongplattan med många fuktskador som följd. Numera isoleras plattan på undersidan för att hålla undan fukten. Kantisoleringen är extra viktig och det förekommer även att marken runt plattan isoleras for att frosten inte ska kunna komma in under plattan. Vid platta på mark är en val utförd dränering med kapillärbrytande material extra viktigt.

Platta på mark är, väl utförd, en energisnål konstruktion. Det är viktigt att minimera alla köldbryggor och bygga upp en värmekudde under plattan så att värmen bara kan försvinna ut under ytterväggarna.

Platta på mark anses också vara en fuktsäker grundläggningsmetod om den är väldränerad och om isoleringen ligger under plattan. Om bottenplattan utförs i ett styvt isoleringsmaterial, som t.ex. cellglas, behövs ingen betong i konstruktionen. Huset, d.v.s. golv och väggar, kan då byggas direkt på grundkonstruktionen.

Avstå från cellplast i grunden, ett relativt obeprövat material. Dessutom miljöovänligt och med med dåliga fuktegenskaper. Använd istället ovan nämnda  cellglas, hasopor. Blåmusselskal är också ett alternativ, som används mycket i danskt ekobyggande

Plintgrund

Plintgrund innebär att huset står på pelare. Vanligen har man plintar i betong med bärlinor av trä ovanpå vilka huset byggs. Fördelen med plintgrund är det innebär små ingrepp i naturen — speciellt i kuperad terräng — och att luften har fritt spelrum under huset. Därmed finns ingen risk för fuktskador.

Nackdelen med metoden är att golvet vetter mot uteluften och att man därigenom får ytterligare en yta genom vilken det uppstår värmeförluster.

Källare

Förr i tiden fungerade källare som kyliga och fuktiga matförråd. När centralvärmen och de fossila bränslena slog igenom byggde man istället källarna som torra, varma utrymmen för förvaring av kol eller oljepannor.

Många källare har råkat ut för fuktproblem genom fuktinträngning genom källarväggen. För att undvika detta är det viktigt att en källarkonstruktion är väldränerad och har ett ordentligt fuktskydd samt isolering på utsidan av väggen.

Kostsamt att bygga

Det är dyrt att bygga en källare — speciellt om grundvattennivån är hög och en omfattande tätning behövs. Idag finns egentligen inte många funktioner som kräver en källare. En hobbyverkstad eller ett motionsrum behöver ljusinsläpp, och matförvaring sker minst lika bra i en jordkällare eller i ett kallskafferi.

Man kan alltså fråga sig i vilka fall en källare behövs. Men bygger man ett suterränghus kommer en källare mer eller mindre med på köpet. Det är då mycket viktigt att konstruktionen är väl utförd så att problem med fukt och mögel inte uppstår.

Fuktskydd av varmkällare

Varmkällare har vanligen en tillräcklig tätning mot radongas men måste däremot fuktskyddas mycket noga. Det gäller såväl markfukt, grundvatten som annan fukt. Marken runt omkring bör dräneras noga vid ett källarbygge.

Om källarväggen utsätts för vattentryck, t.ex. i en sluttning, behövs en ordentlig dränering. Det går till så att all jord grävs upp intill källarväggen, ända ner till bottenplattan. I utrymmet läggs dräneringsrör. Sedan fyller man på med grus. Genom rören leds vattnet till kommunens dagvattennät eller till en stenkista på tomten där det kan sippra ner i marken. Längst ner placeras en fuktspärr i plastmaterial. Källarytterväggarna måste tätas ända ner till grundplattan med ett material som inte släpper igenom vatten. Det kallas för perimeterisolering. Det bästa och mest ekologiska alternativet är skumglas. Mot markfukt tätas källarväggarna med två horisontella spärrskikt.

Ett vanligt byggmaterial för källare är betong. Betong är inte vattengenomsläppligt och lämpar sig därför bra för källarväggar. Men om man ska vistas i källaren är betong inte att rekommendera. Betongen ger inte något bra boendeklimat på grund av sin bristande förmåga att reglera luftfuktighet. Då är kalksandsten ett mycket bättre alternativ.

Kallkällare ett alternativ

Förr i tiden var källare ofta valvbyggda i natursten och golven bestod av stampad jord. Klimatet var fuktigt och svalt och idealiskt för livsmedelslagring. Det är viktigt att ventilationen är tillräcklig och att inte för mycket varm luft kommer in i en sådan källare, eftersom fukten då kondenseras på de svala källarmurarna och mögeltillväxt kan ske. Se också upp med radonstrålning som kan tränga upp i bostaden från källaren, speciellt i områden där berggrunden består av granit eller där det finns uranmalmförekomster. Ventilering och tätning av bjälklaget kan man minska strålningen. Det är fullt möjligt att än i dag bygga en kallkällare. Tänk då bara tänka på att isolera bjälklaget mot ovanliggande bostad så väl att ingen fukt från källaren kan tränga upp dit. Ett alternativ till kallkällare är naturligtvis jordkällaren.

Text: Cathrine Bülow

Källor

Byggekologi — kunskaper för hållbart byggande, Varis Bokalders, Maria Block — AB Svensk Byggtjänst 2009

Bärkraftigt byggande och boende, Dalarnas högskola — föreläsningsanteckningar från läsåret 2007/2008

Ekologiskt byggande och boende, Thomas Schmitz-Günther,  Könemann 1998